Lovisa Bergvall började spela fotboll i IFK Lidingö när hon var fem år gammal. Trots att ingen i familjen hade någon fotbollsbakgrund fastnade hon snabbt för sporten – och framför allt för att tävla och ta ansvar. Vid 13 års ålder blev hon ungdomsledare på klubbens fotbollsskola, och när hon slutade spela själv som 18-åring, kändes tränarrollen som ett naturligt steg. 

– Jag trivdes med att ha en ledande roll, både på planen och i omklädningsrummet. När jag slutade spela var det därför självklart att testa tränarrollen, säger Lovisa Bergvall. 

Hon inledde sin tränarkarriär som huvudtränare för ett av IFK Lidingös flickakademilag och gick sedan vidare till olika roller som huvud- och assisterande tränare för både flick- och pojklag. 2024 gjorde hon sitt sista år i föreningen som assisterande tränare i damlaget och distriktsförbundskapten för Stockholms F2010-lag. 

– Jag trivdes väldigt bra i Lidingö, men efter 17 år som spelare och tränare var det dags för något nytt. När jag inför säsongen 2025 fick möjligheten att gå till Trelleborgs FF, kändes det som ett naturligt nästa steg. 

Idag är hon assisterande tränare i TFF:s damlag och huvudtränare för klubbens F17-lag – det äldsta laget i flickakademin och en viktig länk mellan ungdoms- och elitverksamhet. 

Hur har din tränarresa sett ut fram till idag? 

– Från början har jag velat skaffa mig så bred erfarenhet som möjligt. Jag har tränat både pojkar och flickor, ungdomar och seniorer. Jag har också försökt prata mycket fotboll med personer som tycker annorlunda än jag själv – ofta är det där jag lärt mig mest, både om fotboll och ledarskap. 

Vad eller vem har inspirerat dig till att bli tränare? 

– Det bottnar nog i mitt eget fotbollsintresse. Jag är en riktig fotbollsnörd och gillar dessutom att prata. Jag har alltid tyckt att retorik och gruppdynamik är spännande, och inspireras mycket av människor som är skickliga ledare. 

Vilka egenskaper anser du vara mest avgörande för att vara en framgångsrik tränare? 

– Ledarskapet, utan tvekan. Det är en klyscha – men det beror på vad man lägger i det. För mig handlar det om att förstå psykologin bakom varför spelare agerar som de gör. Om man vill skapa eller förändra ett beteende på ett hållbart sätt, måste man förstå varifrån det kommer – och det gör man inte utan att skapa en trygg miljö där både individen och gruppen vågar prata, både med varandra och med mig som ledare. 

– En annan avgörande egenskap är att alltid kunna motivera det man gör på fotbollsplanen. Oavsett om det handlar om en matchplan eller avståndet mellan två koner i en övning – allt ska ha ett syfte. Annars lämnar man en viss procent av utvecklingen eller resultatet åt slumpen, och det har jag ingen lust med. 

Vilka utmaningar möter du vanligtvis i ditt arbete som tränare, och hur hanterar du dem? 

– Den största utmaningen handlar om att hantera motgång – både för mig själv och för gruppen. Det är lätt att prestera och driva en verksamhet i medgång, men det är i motgång som ledarskapet testas på riktigt. 

Vad är ditt mål som tränare? 

– Jag vill alltid bli bäst i den roll jag har för tillfället. I år innebär det att jag vill vara Elitettans bästa assisterande tränare. Det är kanske svårt att mäta, men för mig handlar det om viljan att hela tiden utvecklas och bli så bra som möjligt. 

Vad är din vision för dig själv och för damfotbollen i stort? 

– Min vision för mig själv är att få jobba med elitfotboll i många år. Jag vill fortsätta samla på mig erfarenhet för att nå så långt jag kan. Och på vägen dit vill jag se till att spelarna jag tränar har roligt – för om de inte har det, blir det svårt att skapa utveckling och resultat. 

– För fotbollen i stort är min vision att minska skillnaderna mellan dam- och herrsidan. Det gäller allt från ekonomiska villkor till antalet aktiva flick- och damspelare för att öka konkurrensen. Vi har en bit kvar, men det har hänt mycket positivt de senaste tio åren. 

Vad tror du behöver göras för att få fram fler kvinnliga elittränare? 

– Jag tror man behöver sudda ut gränserna mellan herr- och damfotboll. Vi ser fler kvinnor som tränar flick- och damlag idag, men kvinnliga tränare i pojk- och herrlag är fortfarande ovanligt – och det minskar ju arbetsmöjligheterna. 

– För mig är könet oviktigt. Den mest kvalificerade tränaren ska få jobbet – oavsett om det är en man som tränar ett damlag, eller en kvinna som tränar ett herrlag. 

Intervjun har skapats inom projektet Elite Coaching Pathways i samarbete med EPOS, Sundström Safety och Akea.